SE*Sailons.se

Kattallergi & den Sibiriska katten

Det har visat sig att Sibirisk katt är en ras som många kattallergiker kan tåla.

Mätningar på Sibirisk katt har visat att en del Sibiriska katter har mycket låga halter av det vanligaste kattallergenet Fel d1 (Feline domesticus allergen number 1) vilket gör att en del allergiker kan tåla dem. Övriga katter har halter som varierar från låga till normala värden, dvs ingen Sibirisk katt är helt utan ämnet Fel d1.  Detta visar hur viktigt det är att testa sin allergi i testhem innan man köper sin katt. Sedan är det givetvis betydelsefullt att man testar hos den uppfödaren man tänker köpa sin kattunge ifrån och berättar för uppfödaren om sin allergi.

Fel d1 är ett glykoprotein som skapas i kattens saliv, tårar, skinn och anala körtlar. Fel d1 finns följaktligen bl.a. i kattens päls dit den kommer då katten slickar sig, och via skinnet samt i kattens avföring/kattlådan.

Kattungar producerar ytterst låga halter av Fel d1, men många visar en kraftig allergisk reaktion mot just kattungar. Det beror på ett protein som bildas när kattungarna diar. Om du testar i ett testhem med kattungar så kan det bli missvisande resultat.

Många av oss som har Sibirisk katt har erfarenheter av att man kan bli allergisk mot vissa kattindivider eftersom nivån av Fel d1 varierar mellan individer, så det kan löna sig att träffa fler katter om man reagerat på en Sibirisk katt.

Det finns flera andra kattallergener men på dessa har man inte gjort mätningar. Fel d1 är dock det absolut vanligaste allergenet som framkallar en allergisk reaktion hos människor mot katt.

Är du intresserad att testa din kattallergi så läs mer under Allergitest där du hittar kontaktuppgifter till testhemsförmedlare. Alla mina kattungeköpare /intressenter är naturligtvis välkomna att komma och testa vid kattallergi, men vi kommer inte att vara ett öppet testhem.

källa: Sällskapet sibirisk katt.

http://www.sibiriskkatt.se/allergi-testhem/allergitest/

Testhemsförmedlarna hos Sällskapet Sibirisk Katt nås på testhem@sibiriskkatt.se

Testhemsförmedlare

Petra Varga

Anna Medin

Katarina Eklöf

Sibirisk katt

"Tundrans skönhet"

Sibirisk katt är en intelligent och nyfiken ras som med glädje följer sin familj i hälarna samtidigt som de gärna "pratar". De är lättlärda och det är inte ovanligt att de gillar att plaska med och i vatten.

Sibirisk katt har "traditionella färger" medan syskonrasen neva masquerade är ”maskad” (ansiktet, öronen, benen och svansen har en mörkare färg medan kroppsfärgen är generellt ljus och ögonen är blå).

Päls

Pälsen är mycket tät - relativt kort på ryggen och lång kring hals, bröst och bakben. Överpälsen är vattenavstötande och känns något hård vid beröring. Svansen är medium lång och tjock med rundad svanstipp och täckt runt om med kraftiga hårstrån.

En sibirisk katt kräver relativt lite pälsvård eftersom den inte tovar särskilt ofta.

Storlek och utseende

Sibirisk katt är kraftig och muskulös med stora, runda tassar, lång svans och kort, kraftig hals.

Huvudet är lite längre än det är brett, mjukt rundat med lätt rundad panna och välutvecklade, högt satta kindben. Nosen är bred och mediumlång. Profilen har en svag inbuktning men inget stop – i profil ger nosens övre linje ett lätt rundat intryck. De något snedställda ögonen är stora och lätt ovala med rundad form nedtill och är placerade brett isär. Öronen är medium i storlek, svagt framåtlutande med öppen bas och runda öronspetsar med tofsar.

Som de flesta större kattraser utvecklas sibirisk katt relativt långsamt och det kan ta flera år innan den nått full fysik.

Godkänd som ras...

Sibirisk katt godkändes 1998 som ras i FIFe och 2000 registrerades den första inom SVERAK.

EMS raskod: SIB  Engelskt namn: Siberian

Syskonras: Neva masquerade

Historia och ursprung

Den aktiva invandringen till Sibirien från Ryssland startade i slutet av 1700-talet. Där fanns många olika nationaliteter - alla nomader, jägare eller fiskare (jordbrukarna invandrade lite senare) och eftersom katt var ett populärt husdjur i Ryssland tog man med dem till Sibirien. Det hårda och kalla sibiriska klimatet gjorde det svårt för de korthåriga katterna att vistas utomhus under vintern, och därför premierades långhåriga mutationer. Katterna fick lång, tjock och vattenavstötande päls och livet i naturen formade katterna till perfekta jägare.

För att göra ett långt hopp - fram till 1980-talet - då ryska kattklubbar uppmärksammade den sibiriska katten. När gränser öppnades västerut började även Europa och resten av världen att uppmärksamma rasen sibirisk katt (och syskonrasen neva masquerade).

ertrofisk cardiomyopati, HCM är den vanligaste hjärtsjukdomen hos katt - inte specifikt för sibirisk katt - även om många uppfödare väljer att testa.